So, just the other day I went to this producer. Phil Collins, perhaps you’ve heard about him? Anyway, I sang for him and the girl. Afterwards they told me I was very talented, but if I wanted the music contract I would have to change some things about myself. I thought to myself, that can’t be so bad, until they started telling me what things they requested. According to them almost everything was wrong, my teeth’s were too crooked, my hair was too short, I could lose a few pounds and they even told me my kneecaps looked weird. I am not even mentioning half of the mean things they said. And I used to think I was pretty, so this was like a big punch in the face. Phil told me I could think about it over night and call them today instead. Just before I started writing this I was on the phone with him and told him my decision.

When I got home from the producer I felt I had some big things to think over. I knew I wanted to be an artist more than almost anything, but was I ready to give up myself and everything I stand for just to reach me dreams? The whole point of me wanting to be famous was just so I could show children that they could be anything they ever dreamed about, without having to be flawless, if they just tried! But still, this was my big chance, I’ve been waiting so long for this so why shouldn’t I follow my heart? I could always be this fake version of myself for a year or something and when the rest of the world have accepted me I could show them the real me. But what if I got stuck! I think my decision was made the same time they mentioned the word plastic surgery. I’ve always been against it and always thought that people who did it was really going to regret it when they got older. If I sometime in the future had my big breakthrough, it would be with my own values still intact.

So a word of advice to you out there, of course you should follow your dreams, just don’t lose yourself on the way.  

Idag har jag skrivit 3000 tecken inklusive blanksteg!!!!!!!!!!!!! snart klar med hela brödtexten!

Idag har jag skrivit på mitt reportage. Det flyter på rätt bra men jag har lite svårt för att hitta bra fakta på internet eftersom det står olika på alla sidor. 

Idag har jag skrivit inledning och ordnat min intervju så jag kommer hitta lättare. På förra lektionen intervjuade jag Emelie. 

Idag har jag skrivit några frågor till min intervju och bestämt vinkel. Jag har inte hunnit intervjua Emelie än men ska nog göra det på tisdag om jag hinner. 

Idag har jag tänkt ut två personer jag eventuellt kan skriva om. Jag har läst på lite om invandring i Sverige för att det ska bli lättare att ställa följdfrågor när jag intervjuar personen. Sen har jag gjort en planering för följande lektioner i Svenska så jag vet vad jag ska göra på dom. 

Min planering i Svenska tills första perioden är slut. 

v.41 torsdag: skriva intervjufrågor.

v.41 söndag eller v.42 måndag: intervju. 

v.42-v.43: skriva reportage. 

v.43:Lämna in reportaget för kamratrespons och skriv respons på annas reportage.

v.44: Ev. ändra saker som behövs skrivas om.

v.46 måndag: inlämning av reportage.  

Vi har läst två reportage om Håkan Hellström som är skrivna av två olika personer. Båda reportagen handlar om Håkans bakgrund, bland annat om hans tid med Broder Daniel och när han gick på samskolan. Det är inte bara ytliga frågor som skivsläpp och liknande som svaras på utan man får veta väldigt mycket personliga saker.

Miljön är väldigt bra beskriven och man kan lätt se Håkan och ställena där dem befinner sig framför sig. Ansiktsuttryck och beteende är kopplade till texten som till exempel när han pratar om idoljuryn, så skriver reportern  ”När han börjar tala om den får han ett annat driv i språket, nu ställer han sig upp, nästan fräser fram orden och skrynklar häftigt ihop sin tomma sushilåda.”.

Språket är lätt att förstå och det märks att den är tänkt att läsas av ungdomar. Jag tycker dock att de ibland svävar ut lite mycket och skriver o relevanta saker vilket gör texten väldigt lång. Det är blandat korta och långa meningar vilket är bra för att få flyt i läsandet.  

All fakta är väldigt bra och intressant. Man får veta mycket nytt och eftersom det är personlig fakta gör det texten rolig att läsa.

Skillnad på de två reportagen tycker jag är att i det första reportaget så har dem tagit vad Håkan har sagt och skrivit ner det till en text, men i det andra reportaget är det Håkan som berättar allting. Det är han som lägger fram fakta. I den första är det mest bara korta citat skrivna.

När jag skriver mitt reportage ska jag försöka tänka på att inte sväva ut för mycket utan hålla mig till ämnet. Jag ska beskriva bakgrunden bra för det gjorde det roligare att läsa eftersom man kände sig delaktig. Men inte för detaljerat för det blir lätt tråkigt att läsa då. Sen ska jag även tänka på att hålla språket lätt och inte använda för svåra ord för det tyckte jag var bra.